Den svarta droskan

Jacob Balthasar von Knigge kallade, och köpmännen kom.

De köade utanför hans kontor i det stora handelshuset vid Skeppsbron. Ibland var ledet så långt att det ringlade ner för trappan och ut på kajen. En sekreterare förhörde handelsmännen ute i korridoren. En auditör satt bredvid von Knigge och förde bok. Masterna steg på rad utanför fönstret. Denna eftermiddag låg för ankar två holländska handelsfartyg, en pojama från skärgårdsflottan och den gamla ostindiefararen Sofia Albertina. Von Knigge hade dock bara ögon för ett fartyg, förtöjt ett stenkast från Slottet: Gustav Adolf Reuterholms lustjakt. Fortsätt läsa Den svarta droskan

Konstnärerna kostar staten miljarder

Per Gudmundsson skriver så lakoniskt på SvDs ledarsida att han nästan lyckas dölja att han sitter och hyperventilerar vid tangentbordet. Jag tänkte att det kunde vara en intressant övning att använda samma språkliga figurer om en annan grupp än flyktingar.  Därmed proklamerar jag att Gudmundsson har missat en parallell och lika allvarlig katastrof: DEN STORA KONSTNÄRSVÅGEN. Dagens replik:

Fortsätt läsa Konstnärerna kostar staten miljarder

Uppdatering

Jag skrev här senast i november, då om NanoWrimo och Mutant. Mutantologin jag deltar med en novell i kommer att stå på hyllorna någon gång kring april. När det finns ett releasedatum skriver jag det här.

Vad gäller NanoWrimo så kom jag till nöds i mål på 50 000 ord, trots att teknikkrångel åt upp nästan 3000 ord, fem dagar före deadline. Men där har boken stått still! December var en dimma av jobb och julfiranden. Vi hann med fyra julfiranden. Eller nja, vi var på fyra, men det vette katten om vi hann. Skiljda föräldrar!

Nu i januari började jag försiktigt plita ner några ord igen, men det blev på ett sidospår: en ny novell. Boken får jag återbesöka när jag hunnit samla ännu lite mera mod.

 

 

Två limerickar

Jag älskade Hasse Alfredssons limerickar när jag var tolv. Upptäckte idag att jag gör det fortfarande, så jag skrev ett par stycken:

En händig man från Sollentuna

ansade så sällan fjuna

att hans storvuxna skägg

blev som en vägg

så han byggde en dörr till sin nuna

Och:

En SD-skribent från Sofia

tvekar så inför att fria

rädd att hans älskling

ska stenas för vänstring

ty han tror att det råder Sharia

 

 

 

NaNoWriMo

Jag deltar just nu i NaNoWriMo och försöker skriva en bok på 30 dagar. Det kommer inte gå, men det visste jag från början. Det som förvånade mig var hur bra det faktiskt går. Jag är 40k ord in i ett nytt utkast på mitt SF-manus – som har gått under olika namn de senaste åren, för närvarande Jungfruresan – och jag har bara skrivit sedan den första november. Det tog mig drygt två år att skriva de 120k som utgör det första utkastet. Jag beskyller min märkliga övertygelse om att det bara går att skriva när man är ledig.

Det går att skriva samtidigt som man jobbar heltid. Det är bara jobbigare.

Jag har också skrivit på kontrakt med Fria Ligan, och därmed sålt min första novell. Min novell, Maskinmannen, kommer att dyka upp i en antologi som än så länge inte har ett fastställt namn, men som kommer vara igenkännbar via sin distinka Mutant-logga. Den handlar om Moke: överstepräst i en liten bosättning som har ihållande bekymmer med zongastattacker. När en sådan attack resulterar i att bosättningens elgenerator går sönder, står Moke inför en kamp med klockan. Han har nämligen hållt det hemligt att bosättningens Gud, stridsroboten NOA, går på vanlig växelström…

I en helt annan del av min förvirrade identitetskris har jag gjort en ny låt. Den heter Kostymen och går att lyssna på här.