Inte dadaist, men...

NaNoWriMo

Annonser

Jag deltar just nu i NaNoWriMo och försöker skriva en bok på 30 dagar. Det kommer inte gå, men det visste jag från början. Det som förvånade mig var hur bra det faktiskt går. Jag är 40k ord in i ett nytt utkast på mitt SF-manus – som har gått under olika namn de senaste åren, för närvarande Jungfruresan – och jag har bara skrivit sedan den första november. Det tog mig drygt två år att skriva de 120k som utgör det första utkastet. Jag beskyller min märkliga övertygelse om att det bara går att skriva när man är ledig.

Det går att skriva samtidigt som man jobbar heltid. Det är bara jobbigare.

Jag har också skrivit på kontrakt med Fria Ligan, och därmed sålt min första novell. Min novell, Maskinmannen, kommer att dyka upp i en antologi som än så länge inte har ett fastställt namn, men som kommer vara igenkännbar via sin distinka Mutant-logga. Den handlar om Moke: överstepräst i en liten bosättning som har ihållande bekymmer med zongastattacker. När en sådan attack resulterar i att bosättningens elgenerator går sönder, står Moke inför en kamp med klockan. Han har nämligen hållt det hemligt att bosättningens Gud, stridsroboten NOA, går på vanlig växelström…

I en helt annan del av min förvirrade identitetskris har jag gjort en ny låt. Den heter Kostymen och går att lyssna på här.

Annonser